Rehab och cykelintervaller

Ska man satsa eller inte..? Det är frågan..

Rehab måste jag ändå köra, och det är bra för att låta bli att klättra på väggarna. Jag fick ett styrkeprogram av Naprapaten och jag kör det hemma i vardagsrummet.

Efter att ha provat att cykla intervaller med en vanlig cykel ute och med en 2-åring därbak som extra motstånd så gav jag upp. Det funkar inte för det blir för mycket vila i nedförbackarna. Dessutom så övergick pippisångerna till gnäll efter sådär en halvtimme. De är inte så uthålliga coacher de där minimänniskorna.

Jag la istället ut en blänkare på FB om lån av motionscykel och fick napp. Så nu trampar jag intervaller för glatta livet framför tv-n. Varför gjorde jag inte så i vintras när det var -10 grader och regn...?

Långpasset blev väl sådär kul. Det var en väldigt hård sadel, så jag var tvungen att kliva av efter 1h 45 min. Återkommer med nytt försök att komma upp i 3 timmar.

Funderar på om det är möjligt att genomföra Maran utan att ha sprungit en meter på 7 veckor...?! Kanske går det.

Löparknä

Vilken otur!

Nu har jag fått bekräftat av en naprapat att det onda som kom i knät faktiskt är Löparknä. Det känns som det inte kunde bli värre.. Nu har jag fått totalt löparförbud fram till den 20 maj. Då ska jag prova att springa 5 km, och 2 dagar senare 7km, 9km och  12 km. Om knät håller för det så kan jag prova att starta i Maran. Men, naprapaten sa att det är ingen garanti för att knät håller i 42 km.

Buhu, jag sörjer alla timmar jag gett mig ut i minusgrader, regn och snö och haft Maran som den stora motivatorn. Det käns tugnt!

Jag fick ett tufft rehab program jag måste köra också för att det onda ska gå över. Så, nu måste jag bara bestämma mig.... ska jag ge mig ut på cykeln och köra gärnet och styrketräna som en tok och satsa - eller ska jag lägga mig på soffan och invänta nästa år...?

Hmm..