Ja, det blir inget Marathon i år.
Det måste sjunka in lite. Alla träningstimmar jag lagt ner. Att springa ensam kl 22.10 på kvällen i februari och bara ha några km kvar på ett långpass...Att tvinga sina kompisar till backintervaller. Att gilla regnet i motvind på en snabb 7 km runda.
Vintern har varit tuff. Jag har haft magsjuka, lunginflammation och virus på balansnerven. Nu löparknä. Jag börjar förlika mig med att det inte blir någon Mara i år, men tuffast är ändå att inte kunna springa. Inte ens en kilometer.
Nu ska jag fokusera mot nya mål. Kanske New York, kanske Barcelona, eller Stockholm igen. Jag ger mig inte, och jag ska få det här skitknät att fungera igen.
Det får väl bli en blogg om rehab så länge :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar