En dag kvar...och nu, och mot nya mål

Ja, det blir inget Marathon i år.

Det måste sjunka in lite. Alla träningstimmar jag lagt ner. Att springa ensam kl 22.10 på kvällen i februari och bara ha några km kvar på ett långpass...Att tvinga sina kompisar till backintervaller. Att gilla regnet i motvind på en snabb 7 km runda.

Vintern har varit tuff. Jag har haft magsjuka, lunginflammation och virus på balansnerven. Nu löparknä. Jag börjar förlika mig med att det inte blir någon Mara i år, men tuffast är ändå att inte kunna springa. Inte ens en kilometer.

Nu ska jag fokusera mot nya mål. Kanske New York, kanske Barcelona, eller Stockholm igen. Jag ger mig inte, och jag ska få det här skitknät att fungera igen.

Det får väl bli en blogg om rehab så länge :)

Rehab och cykelintervaller

Ska man satsa eller inte..? Det är frågan..

Rehab måste jag ändå köra, och det är bra för att låta bli att klättra på väggarna. Jag fick ett styrkeprogram av Naprapaten och jag kör det hemma i vardagsrummet.

Efter att ha provat att cykla intervaller med en vanlig cykel ute och med en 2-åring därbak som extra motstånd så gav jag upp. Det funkar inte för det blir för mycket vila i nedförbackarna. Dessutom så övergick pippisångerna till gnäll efter sådär en halvtimme. De är inte så uthålliga coacher de där minimänniskorna.

Jag la istället ut en blänkare på FB om lån av motionscykel och fick napp. Så nu trampar jag intervaller för glatta livet framför tv-n. Varför gjorde jag inte så i vintras när det var -10 grader och regn...?

Långpasset blev väl sådär kul. Det var en väldigt hård sadel, så jag var tvungen att kliva av efter 1h 45 min. Återkommer med nytt försök att komma upp i 3 timmar.

Funderar på om det är möjligt att genomföra Maran utan att ha sprungit en meter på 7 veckor...?! Kanske går det.

Löparknä

Vilken otur!

Nu har jag fått bekräftat av en naprapat att det onda som kom i knät faktiskt är Löparknä. Det känns som det inte kunde bli värre.. Nu har jag fått totalt löparförbud fram till den 20 maj. Då ska jag prova att springa 5 km, och 2 dagar senare 7km, 9km och  12 km. Om knät håller för det så kan jag prova att starta i Maran. Men, naprapaten sa att det är ingen garanti för att knät håller i 42 km.

Buhu, jag sörjer alla timmar jag gett mig ut i minusgrader, regn och snö och haft Maran som den stora motivatorn. Det käns tugnt!

Jag fick ett tufft rehab program jag måste köra också för att det onda ska gå över. Så, nu måste jag bara bestämma mig.... ska jag ge mig ut på cykeln och köra gärnet och styrketräna som en tok och satsa - eller ska jag lägga mig på soffan och invänta nästa år...?

Hmm..

Mycket träning = mycket ont?

Jag har haft en sån bra träningsmånad. Jag har varvat intervaller med vanliga 7km rundor och även fått in ett par 23 km rundor.

...MEN! Nu ser det riktigt mörkt ut. För en vecka sedan fick jag jätte ont i knät efter 20 km och fick linka hem de sista 3. Jag vilade i 4 dagar och försökte igen med en kort runda. Jag fick känningar direkt och det onda kom tillbaka.

Nu ska jag försöka att inte få panik. Jag ska strunta i Halvmaran om 3 veckor, bara vila och använda Voltaren gel och hoppas hoppas att det blir bra. Det är säkert bara någon svullnad som måste ge sig. Jag vill ju verkligen försöka med Maran nu när jag tränat så hårt.

Det känns som att något försöker säga mig att jag är för gammal för sånt här?

Härligt!

Två pass på 2 dagar och inte ont någonstanns!

Igår körde jag 6 st 1km intervaller i 4,30 tempo. Det var riktigt jobbigt på slutet, men det gick. Man skulle ha stående vila mellan varje km och det var tur det.

Idag skulle jag egentligen köra ett lätt distanspass enligt schemat, men jag ökade lite. Det blev 7 km i 4,57 tempo! Jag ville testa hur det kändes att strikt hålla ett 5 min tempo och det var tufft! Inte alls som att jogga runt i prattempo på 5,20... Phu, jag fattar inte riktigt hur det ska gå i 4 mil, men det var kul att testa. Och så härligt att äntligen springa lite fort.

Endorfiner!! :)

Det går upp, och det går ner...

...och upp igen. Nu pratar jag inte backträning - utan formen.

Och idag känns det som det gick upp! Jag har ju fortfarande lite ont i höften, men när jag sätter ner benet med nya tekniken så känns det inte. Jag tog en försiktig (lååångsam) 7 km jogging tur ikväll med några långa backintervaller. För säkerhets skull så ignorerade jag tanten som läser upp tiden i Runkeeper och gick faktiskt sista sträckan hem. Ingen överansträngning i dag i alla fall!!

Jag har kommit på ännu en ny grej. Jag har hört talas om det här med uppvärmning och stretching... :) Detr kanske ska bli min nya grej för att undvika skador...! Kanske kan klämma in lite upphopp mellan tandborstningen på ungarna innan jag sticker ut i fortsättningen :)

Aj, igen

Nu börjar det kännas lite missmodigt...

Jag var ute igår och skulle springa nästan 20 km, men fick ge mig efter 15km. Den här gången var det inte foten som kändes utan höften. Samma problem som jag hade i vintras när jag körde mitt första 16 km pass. Tvärnit, och jag fick gå hem och "tjuväta" en stark värktablett för att kunna knyta upp skorna... ;)

Det känns inte bra, men jag hoppas att det beror på att jag spänner vätskebältet för hårt över höften. Hoppas verkligen att det är det, för annars fattar jag inte hur jag ska kunna springa långt. Buhu... idag var det deppigt.

När man talar om trollet - överansträngning

Typiskt!

Jag som tyckte det gick så bra, och bara oroade mig lite över att min förkylning skulle gå över.. så drog jag ut på ett härligt bra långpass på 19,5 km. Allt känndes toppen och jag sprang hela vägen på framfoten. På kvällen kännde jag att höger fot var helt uppsvälld och sedan dess har jag haft problem. Det har sakta blivit bättre men efter en dryg vecka känner jag fortfarande av det.

Igår gav jag mig i alla fall ut på ett intervallpass i lång backe och sprang nästan hela vägen på hälarna. Det kanske får bli min nya taktik - att springa så mycket som möjligt med den gamla tekniken tills fötterna är helt bra igen. Jag vill ju inte missa mina långpass bara för att jag har en dum fot som strejkar.

Nu ska jag tvinga mig själv att vila i 2 dagar och sedan testa 20 km på söndag :)

Nya tag

Fy vilken hemsk sjukvinter. Förkylningar och lunginflammationen har löst av varandra och så har jag försökt springa lite emellan.

Nu har jag i alla fall kommit igång igen och förra veckan fick jag ihop 3 mil. Jag började med två korta rundor på löpbandet på jobbet. Ett par kilometer och jag var helt slut och otroligt uttråkad! Att springa och titta på sig själv i en spegel är roligt i ungefär... 1 sekund! Nej, nu är det skönt att det är varmare ute igen så jag vågar mig ut!

Det var riktigt trögt med de första passen, men nu är jag igång. Lite stressad blir jag när jag tittar i programmet och inser att jag borde vara uppe i 24 km på långpassen nu... det är jag inte i närheten av så jag får göra mitt bästa för att komma ikapp. Hoppas bara att jag inte överanstränger mig och åker på något annat.

I söndags var första passet i vanliga skor igen. Härligt att slippa de hårda broddarna. Nu vill jag ha vår! :)

Lunginflammation

Sååå smart var det att springa när man känner sig lite vissen! Inte alls!

Jag blev totalt däckad i flera dagar med feberfrossa och hosta och det visade sig vara lunginflammation. Det var det värsta jag varit med på länge, så nu blir det inget mer springande om jag inte är helt frisk. kanske bara lite snuva...

Det går fram - och tillbaka..

Just som jag börjat känna att jag kommit iform igen så åker man på en förkylning. Typiskt!

I söndags sprang jag och en ny grannfru 17,5 km i 5,20 tempo och det kändes kanonbra. Kul också att få sällskap av någon som springer i samma tempo.

I måndags fick jag massage och jag undrar om det var det som satte igång allt. Frossa och feber och ont i halsen. Igår följde jag med ut på en 7 km runda för jag tänkte att jag kanske kan springa bort bacillerna... det funkade inte och efter en sömnlös natt är jag däckad. Jag kanske får skylla mig själv.

Problemet med den kalla rumpan fortsätter. Jag måste isolera baken om jag ska kunna springa med vatten. Det krävs en halvtimme i en varm dusch om man ska tina upp efter en sån runda.

Snö

Sååå tugnt det blev att springa i snö!

En 18 km runda var inplanerad i söndags men det blev bara en kort runda på 7 km.

Jag hade laddat med proteiner, Spotify och en massa vatten men när vi kom ut snöade det så mycket att det inte gick att se något och det var riktigt tugnt att springa. Lika bra att spara sig tills de har plogat. Nytt försök imorgon...

Förra året sprang vi hela vintern när det var hur mycket snö som helst och vi satte gränsen vid - 20. Vi har blivit bortskämda i år..

v 6, och nu rullar det på

Nu börjar det rulla på bra!

Igår körde jag ett lånpass på 17,3 kilometer. Det kändes riktigt bra och jag fick inte ont någonstans :)

Förutom när jag kom hem så upptäckte jag att jag fått regäla skavsår av bh-bandet som går runt kroppen. Jag har länge undrat varför jag haft som ett rivmärke på framsidan.... Nu kom jag på det. ...och jag som trodde att Stay-In-Place skulle göra just det! Jag får väl köra skavsårstejp ett helt varv runt kroppen!

Efter passet så provade jag min nya proteindrink jag beställt från Herbalife. Ja, jag vet att man kan få i sig allt man behöver med vanlig kost... men jag är lat och vill dricka allt i ett svep. Gott var det i alla fall och säkert bättre än mina vanliga ostmackor. Vi får se om det blir turboeffekt!

Toppenkul också att min springkompis fick en startplats på Maran. Reserplatserna släpptes igår så nu är vi båda anmälda. Mycket roligare att ha ett gemensamt mål :)

Lätt inköpsmani

När jag går in för något så gör jag det i alla fall till 100% - när det gäller tillbehör. Jag trodde löpning bara handlade om att ha ett par jympadojjor, men det är aldrig så viktigt med grejer. Har jag kommit på..

När jag var på RunnersStore och skulle byta ett par Icebugs så fick jag se ett par såna där shorts som är lite lösa och sladdrigga. På halva priset! Det kunde jag inte motstå för jag har ju sett hur alla som vinner tävlingar har såna där och det är säkert luftigt om det är varmt.

När jag kom hem kom jag på att det är ju kanske bara killar som har såna och när jag provade så såg jag ut ungefär som i högstadiet ( - minus den prayade sidluggen) .

Så nu ligger mitt i-landsproblem i att försöka lämna tillbaka nåt på rean eller hoppas på extremt kallt väder på Maran så jag måste använda mina vanliga långa tights... :)

v 5, nytt försök på långpass

Efter förra långpassets strul med höften och benen var jag inte hundra på hur det skulle gå att springa 16 km igen. Jag gav mig ut igår i alla fall och fullföljde med en snittid på 5.40.

Det är verkligen skönt att få sällskap på första varvet och sedan springa andra själv. Det blir ju faktiskt lite tråkigt i längden att bara springa själv... jag måste nog installera spotify i mobilen.

Det här med vattendrickeriet är ett bekymmer. Jag köpte ju ett vätskebälte som jag fyller med varmvatten, men är det -8 grader så blir det ju iskallt och det är ju som att springa med kylklampar på rumpan. En uppfinning krävs tror jag :)

Konkurens om träningstider

Ibland blir inte veckorna som man tänkt sig. Om mannen helt plötsligt lägger in 3 träningsdagar i rad så blir det problem... Vem ska ha första tjing på att träna?!

Efterssom han har planerade hocketräningar fick hans tider gå före... Jag hann i alla fall med ett lugnt pass på måndagen och ett riktigt bra 10 km intervallpass i torsdags. Jag körde 6 st 2 minutersintervaller. Jag ställde in runkeepern på att meddela fart varannan minut och använde det som tidsangivelse. Då blev det förståss 2 minuters vila mellan också och det är ju för mycket.. Jag får ställa in den på att snacka varje minut istället och så får jag stå ut med tjatet... :)

Ibland är det konstigt hur man tror att man tankar kroppen rätt och fel. Intervallpasset var grundat med 2 varmkorvar och en kaviarmacka till lunch och ändå kändes det som jag flög fram. Konstigt!

Tyvärr så sträckte jag mig lite i låret och kände mig lite febrig efter så helgen har bara varit vila istället för lånpass. Jag ska försöka mig på en lång runda idag istället.

v 4, Blä och aj aj aj

Så det var inte så konstigt att mitt intervallpass på juldagen var segt. Någon timme senare landade jag i sängen med vinterkräksjukan!

Jag som trodde jag var imun hade glatt tagit hand om barnen som föll dit en efter en på julen, men nu var det min tur. I fortsättningen ska jag säkra upp julen och hålla dem hemma en vecka innan. Obligatoriskt dagisförbud innan stora högtider!

I torsdags var jag i alla fall på benen igen och bestämde mig för att hoppa direkt till veckans långpass. Jag hade inhandlat ett vätskebälte för att ta med dricka så nu skulle jag göre det enligt skolboken och dricka varje kvart. Det började riktigt bra och första 8km fick jag sällskap och då sprang vi i 5,40 km tempo. Efter det ökade jag och sprang i 4,40 km tempo och fick ihop hela 16 km!

Tyvärr så fick jag grymt ont i ena sidan av höften efter ca 12 km och fick springa hem på vilja. Jag funderar på om det var det nya bältet som klämde, eller om det var distansen och farten som gjorde sitt. I så fall är det ju inte kul om kroppen säger ifrån redan efter 16 km. Hur ska det då gå att springa 4 mil ?!